Som jag skrev i det förra inlägget Historien om Bodri, var det bilderna på trädet i olika årstider som gav mig idén till bilduppgiften. Inför planeringen av skrivuppgiften hittade jag ett blogginlägg av Jennie Rosén, lärare i åk 7-9 på Oxievångsskolan i Malmö, där hon skriver om hur hon arbetat med Historien om Bodri med elever i åk 7. Efter läsningen fick hennes elever skriva en text i jag-form ur Bodris perspektiv. Jag lånade idén och anpassade den till mina elever. Jag skrev en förebildstext om en karaktär som eleverna kände till, Människan från Sara Lundbergs Kattpromenaden som vi läste förra terminen. Jag tog fasta på scenen i boken där hen blir lämnad av sin katt. För att beskriva att tiden går, lånade jag Hédi Frieds ord trädet får en kopparröd höstdräkt. Jag högläste texten och eleverna fick fundera på vems tankar jag hade formulerat. Jag bad dem också lyssna om den fanns någon mening från boken om Bodri som de kände igen.
Den långa väntan
Jag saknar min katt. Jag undrar var hon är nu. Har hon hittat ett annat hem? Kommer jag någonsin att ses henne igen? Regnet faller ner på mig och jag fryser men jag vill inte gå härifrån. Kanske ligger hon i någon annans säng och värmer någon annans fötter?
Jag ser hur trädet får en kopparröd höstdräkt och sen faller löven till marken. Jag ångrar mig så. Vad gjorde jag för fel? Regnet övergår till snö. Jag som brukar tycka om snön men nu vill jag bara gråta. Jag kanske skulle ha låtit henne bestämma mer. Med tunga steg går jag hemåt och värmer mina iskalla händer över spisen. Trött och frusen kryper jag ihop i fåtöljen och somnar. Plötsligt vaknar jag till av att en sträv tunga slickar min hand. Jag blir varm och glad i hela kroppen.
Åh, du är tillbaka! viskar jag i hennes öra och smeker hennes svartvita päls. Imorgon får du bestämma vart vi ska gå.
Nästa steg är gemensamt skrivande. Eftersom den här gruppen verkligen gillade Lisen Adbåges Dom som bestämmer (som jag skrivit om här), utgick jag ifrån den här bilden (slutet på boken) och fantiserade att flickan med clownnäsa och fjädrarna på huvudet inte alls vill vara med i det tuffa gänget.
Att hon mycket hellre skulle vilja hänga med tvillingarna i blont hår och rosa kläder. Här blir hon lämnad. Jag presenterade idén för eleverna och de var med på noterna.
Den här kreativa delen av planeringsarbetet är viktig för mig. Jag tror också att det gör undervisningen mer tillgänglig. När jag skapar uppgifter och skriver förebildstexter behöver jag fundera på vilka krav som ställs på eleverna och därmed blir det tydligare hur jag behöver anpassa stöttningen. Det gemensamma skrivandet är en viktig del i min undervisning och att skapa gemensamma texter utifrån karaktärer från böcker vi tidigare läst, är ett sätt att hålla samtalet om böcker vid liv. Det är också givande att visa eleverna att vi det är möjligt att inspireras av och härma andra författare i det egna skrivandet.
Innan vi börjar skriva tillsammans pratar vi om vad flickan, vi kallar Anna, behöver göra för att visa att hon egentligen är snäll. Hur ska man vara för att få kompisar? Jag ville också att vi skulle prova använda bildspråk för att skildra hur tiden går, som Hédi Fried gör i boken när hon skriver om årstidsväxlingar hos träden. Hur kan vi beskriva att dagen blir till kväll?
Vår gemensamma text:
Nya kompisar
Nej! Jag vill inte att de ska springa iväg. Jag vill ju vara med tvillingarna. Jag vill inte vara med det elaka gänget längre. Först tyckte jag att de verkade snälla och coola med nu vet jag att de är elaka.
När de elaka lämnar lekplatsen går jag till den stora blåa gungan. Tiden går och dagen får en mörklila klänning. Plötsligt ser jag vackra rosa blommor. Undrar om tvillingarna tycker om rosa blommor? Jag plockar två små buketter och går hem till dem. Efter en stund knackar jag på dörren och när de öppnar säger jag:
- Förlåt för att jag var elak. Får jag vara er vän?
Sen var det dags att skriva på egen hand. Innan eleverna började fick de följande instruktioner:
Tänk dig att du är Bodri. När Hédi åker iväg med tåget, vad tänker du? Vad känner du? Vad gör du? Tiden går och du ser på träden att årstiderna växlar.
För att stötta skrivandet pratade vi om möjliga känslor och tankar hos Bodri. Vi samlade ord på tavlan:
Känslor: Ledsen, arg, ensam, hungrig
Tankar: Får kraft när jag tänker på Hedi. Tåget kanske kommer tillbaka och jag får följa med. Vart tog hon vägen? När kommer hon tillbaka? Hur ska jag få mat?
Vad gör du? Går till Marika. Får nya vänner.
Eleverna fick en början (som jag hämtat ur boken):
Tåget åker iväg och jag springer tills jag inte orkar längre. De fick även förslag till en mening att avsluta texten: Plötsligt hör jag en röst som ropar Bodri!
Halva gruppen fick börja med bilduppgiften där de först fick välja vilken årstid de vill måla. De fick ett lite tjockare papper och målade vått i vått med en svamp. När det hade torkat använde de en vaxkrita och ritade konturer, inspirerade av Stina Wirséns illustrationer.
Här är några bilder:
Den andra halvan började skriva för hand och jag gav feedback under skrivandets gång. Sen fick de renskriva på dator.
Några texter:
Jag funderar mycket på hur jag ska ge eleverna rätt förutsättningar för att lyckas med de uppgifter de får. Mina skrivuppgifter har ofta tydliga ramar. Men kan det bli för strukturerat så eleverna känner sig hämmade? Malin Larsson, högstadielärare i svenska som arbetar mycket med kreativt skrivande, menar att ”Strukturer är ett stöd för eleverna att lyckas vara kreativa. De håller dem i handen och leder dem framåt.” ( 2020 s.115). Men det är också viktigt att eleverna känner att de har frihet att inom ramarna ta ut svängarna åt det håll de vill. Att Historien om Bodri fängslade eleverna märktes i skrivarbetet. Det börjar med en bra bok.
Referens:
Larsson, M (2020). Skriv för livet Kreativt skrivande i svenskundervisningen Gothia Fortbildning