Fröken Viola – en första läs- och skrivaktivitet

Höstterminen är i full gång och det här läsåret har jag fått en ny kollega som arbetar med sva på mellanstadiet. Det känns mycket inspirerande att ha någon att bolla tankar och idéer med men också nödvändigt för att kunna driva sva-ämnets frågor. Trots att jag bara undervisar nyanlända i åk 1-3 har jag fler elever än någonsin i min grupp som nu består av 12 elever varav fler än hälften har börjat den här terminen. Språken som talas i gruppen är arabiska, serbiska, ryska, ukrainska, singalesiska, spanska och albanska.

Jag valde att börja terminens läs- och skrivarbete med en big book från Kiwiböckerna som heter Fröken Viola. Det är i första hand en bok för nybörjarläsaren som kanske inte väcker nya tankar och insikter men en lämplig bok för elever som just påbörjat sin språkutveckling i svenska. I Bygga svenska 1-3 (Skolverket 2017) kan man läsa i den översiktliga beskrivningen av de fem stegen att på steg 1 ”deltar eleverna i konkreta och återkommande aktiviteter som på denna nivå är kontextbundna och knutna till elevernas vardag och erfarenheter i och utanför skolan samt till dagliga klassrumsrutiner.” (2017 s.19). Fröken Viola är ett bra exempel på en sådan aktivitet. Läraren Violas bil har gått sönder och hur ska hon nu komma till skolan? Texten är repetitiv, På måndagen åkte hon drakflyg och sen upprepas veckans dagar. Jag högläste och pekade på bilderna. Eleverna uppmuntrades att säga vissa ord på modersmål. Eleverna fick sedan läsa i kör efter mig och de fick smaka på de nya bokstavsljuden, tex åkte, drakflyg.

Efter läsningen fick eleverna i uppgift att skriva om sin klassfröken, men innan dess skrev vi till gemensam om mig, Fröken Jessica. Jag berättade att jag åker tåg till jobbet och visade en bild på ett pendeltåg. Jag skrev en inledning och sen fick eleverna komma på olika färdmedel. Jag valde att skriva i presens eftersom de allra flesta eleverna befinner sig på nybörjarstadiet.

Fröken Jessica

Fröken Jessicas pendeltåg är trasigt. Hur ska hon komma till skolan? På måndagen åker hon bil. På tisdagen åker hon buss. På onsdagen åker hon taxi. På torsdagen åker hon helikopter. På fredagen åker hon monstertruck.

Sedan fick eleverna skriva om deras respektive lärare. Jag berättade hur de åker till skolan i normala fall och sedan fick de använda sin fantasi.

Jag gjorde en stöttande modell:

Fröken ______ ________ är trasig. Hur ska hon komma till skolan?

På måndagen åker hon ____________.

På tisdagen åker hon ____________.

På onsdagen åker hon ___________.

På torsdagen åker hon ____________.

På fredagen åker hon ____________.

Här är några elevexempel:

Det var häftigt att se hur samtliga elever tog sig an skrivandet. För många av eleverna var det första gången de skrev på svenska och alla var inte vana att skriva på Ipad. Men med anpassad stöttning i form av en skrivmodell, blev det en lagom kognitivt utmanande första skrivaktivitet. I Bygga svenska ges exempel på undervisning och stöttning för elever på steg 1 när det gäller läsning och skrivning:

Läsa

  • Utgå från texter med bearbetat och bekant innehåll för att befästa och utöka ordförrådet.
  • Skriv texter tillsammans som ni sedan läser. Texterna kan innehålla beskrivningar av föremål eller platser i skolvardagen eller återgivningar av något som gruppen har gjort gemensamt.
  • Låt eleverna läsa texter på olika sätt, till exempel genom att läsa i kör efter läraren eller genom att läsa individuellt för läraren.
  • Samla in (eller fotografera) bilder som visar en lektion eller en aktivitet, till exempel idrott och hälsa, och skriv själv en text till varje bild. Kopiera och låt eleverna parvis pussla ihop bilder och texter. Ett par i taget visar därefter en bild och läser tillhörande text.
  • Lek med rim och ramsor och utgå från ord som betyder något. Blanda inte nonsens- och betydelsebärande ord. (2017, s.41)

Skriva

  • Samtala om texter med eleverna för att på så sätt ge dem förebilder för sitt skrivande.
  • Låt eleverna ta del av modelltexter. Skriv tillsammans enkla korta texter utifrån ett bearbetat och bekant innehåll.
  • Om elevens svenska inte räcker till, ge eleven möjlighet att skriva på modersmål och ta hjälp av studiehandledare eller läraren för att formulera sig på svenska. (2017, s.52)

Referens:

Bygga svenska Bedömningsstöd för nyanlända elevers språkutveckling i årskurs 1-3 (2017) Skolverket

Lästeater med Alfons

För ett par veckor sedan lyssnade jag på Barbro Westlund när hon pratade om handledningen som hon skrivit för Polylino skola, som är en digital boktjänst för f-9. Där nämnde hon begreppet bildningsdidaktisk modellering, när läraren använder böcker i syfte att bilda eleverna. Ett intressant begrepp som sätter fokus på något mycket viktigt. Vi har ett kompensatoriskt uppdrag i skolan och jag tycker att i det ingår att erbjuda våra elever en möjlighet att få ta del av vårt gemensamma kulturarv. Därför bör jag som lärare noga fundera tänka över val av litteratur i undervisningen. Gunilla Bergströms böcker om Alfons är ett exempel på böcker som jag tycker att elever ska få möta.

Som sista bok för det här läsåret valde jag att arbeta med Alfons och odjuret med mina nyanlända elever. Eftersom majoriteten av eleverna är väldigt nya i språket hade jag översatt vissa nyckelmeningar till elevernas modersmål, ryska, ukrainska, serbiska och arabiska. Innan vi började läsa boken visade jag filmen som finns på Svt play. https://www.svtplay.se/video/33322/alfons-aberg/alfons-aberg-22-3-17-35

Den är 10 min lång och syftet var att eleverna skulle få en förförståelse med hjälp av bilderna. Passande nog finns boken på Polylino skola vilket underlättar högläsningen då alla elever kan se bilderna. Även om man kan välja att lyssna på böckerna, föredrar jag att läsa själv eftersom jag enklare kan stanna upp och förklara ord. Jag har också alltid ett fysiskt exemplar av boken vi arbetar med så att eleverna kan bläddra i boken. När vi kom till en mening jag hade översatt, fick eleverna läsa meningen högt på respektive språk. Även om google translate inte är helt pålitligt, fungerade det ändå ok. Jag stannade upp och pekade på bilderna för att underlätta förståelsen.

Under föreläsningen nämnde Westlund också lästeater som ett sätt att arbeta med en text efter läsningen. ”Thoermer & Williams (2012) har speciellt intresserat sig för hur datorn (eller andra tekniska verktyg som lärplattor, mitt tillägg) kan motivera många elever att öva upp sitt läsflyt. Metoden förutsätter att berättar- rösten är välartikulerad. De båda forskarna kallar metoden för lästeater (”reading theater”)” (2021 s. 51). Det tyckte jag lät spännande att testa med mina elever efter läsningen om Alfons. Där finns en bra dialog att använda, när Alfons anklagar lillkillen för att ha tagit bollen som han själv skjutit iväg. Jag skrev av dialogen och vi läste den tillsammans flera gånger. Även om det är en metod för att öva upp läsflyt, var syftet för mina elever främst att träna uttal och få en känsla för svenskans prosodi. Sen lyssnade vi på Jonas Karlsson som läst in Alfonsböckerna. Vi lyssnade, jag stoppade och vi härmade. Vi tränade på att låta arga och rädda. Jag uppmuntrade eleverna att använda kroppsspråk.

Alfons: – Det är ditt fel. För du ska hålla reda på bollen. Leta rätt på den nu. (Alfons är arg)

Lillkillen: – Jag kan inte hitta den. Den är borta.

Alfons: – Fram med bollen bara. Eller har du kanske gömt den, va? Och tänker ha den själv sen, va? (Alfons blir ännu argare)

Lillkillen: – N-n-nääädå. (Lillkillen är rädd)

Alfons: Jo! Du har tagit min nya boll! Du har gömt den! Du tänker ha den själv sen.

Lillkillen: – . (Lillkillen viskar)

Alfons: Jo! (Alfons slår till lillkillen i ansiktet)

Sedan tränade de på dialogen i par och bytte roller. De fick i läxa att träna hemma. Dagen därpå spelade de upp dialogen för varandra. Det blev ett uppskattat inslag i undervisningen och jag kommer att använda mig av lästeater fler gånger. Westlund skriver också att läsning av dialog också kan bidra till att eleverna utvecklar förmågan att skriva dialoger (2021 s.51), vilket är intressant. Att använda sig av dialog i texter är inte så lätt. Jag har läst många elevtexter där dialogen inte fyller någon funktion och blir ointressant. Som med allt annat måste vi undervisa eleverna. Att börja med att läsa dialoger är en bra start.

Vi arbetade vidare med boken genom att skriva prat- och tankebubblor till bilder. Mer om det i ett annat inlägg.

Referens:

Westlund, B (2021) Handledning Polylino skola För att främja elevers läsförmåga och läsengagemang ILT Inläsningstjänst, AB, Stockholm.

Allitterationer och teckningstips

Under det här läsåret har jag förutom att undervisa nyanlända också arbetat med läs- och skrivgrupper (åk 1-3) vars främsta syfte har varit att få eleverna att känna tilltro till sig egna förmåga och skapa ett ökat intresse för läsning och skrivning. Vi har under året läst och arbetat med böcker som Olli och Mo av Eva Lindström, Bosse flyttar in av Åsa Karsin, Jag är en hund av Baek Heena och Lennarts listor av Barbara Bottner och Gerald Kruglik med illustrationer av Olof Landström. Eleverna skriver på Ipads och använder Skolstil som har ett ljudande tangentbord, vilket är en betydelsefull resurs för eleverna som ännu inte är förtrogna med bokstavsljuden. Det är också mycket motiverande att lyssna på när meningarna läses upp. När eleverna har skrivit en text, skriver jag ut den och de illustrerar till det skrivna. Eleverna behöver då först läsa sin text och sedan fundera vad de ska rita. Men att illustrera till text är inte alltid roligt för vissa elever. De tycker det är svårt och lägger därför inte ner tid på sina bilder. Men det är viktigt att eleverna får utveckla tilltro till sitt bildspråk, som även det är ett språk som kan stärkas med undervisning. För många år sedan köpte jag ett häfte med teckningstips av Erica Lövgren och Therèse Söderlund. Lövgren skriver ”Att arbeta med teckningstips är ett sätt att öka elevernas bildbank, att utveckla elevernas förmåga att upptäcka detaljer och att utveckla deras färdighet att skapa bilder” (2011 s.1).

I min planering var jag emellan två bokprojekt och behövde en mindre, avgränsad uppgift. Att skriva allitterationer är en rolig och kreativ övning och att skriva om djur är tacksamt. Jag kom och tänka på Lövgrens teckningstips och tänkte att det skulle vara motiverande och ett sätt att göra bildskapandet mer intressant.

Jag inledde lektionen med att skriv upp följande mening på tavlan: Jaguaren Jessica jagar jämt. Vi läste meningen tillsammans och jag frågade hur många ord meningen bestod av. Sen undrade jag om de såg något speciellt med meningen. Jag förklarade att det kallas allitteration när orden i en mening börjar på samma bokstav. Vi provade tillsammans att muntligt komma på fler meningar.

Jag hade valt ut fem djur från häftet: fisk, mus, igelkott, snigel och nyckelpiga. Tillsammans skrev vi fem meningar och vi använde modellen:

Vilken bokstav börjar djuret på? Djurets namn? Vad gör djuret? Vad/var/när gör djuret? Vi skrev:

Fisken Fia fikar foccacia. (Jag hjälpte till med ordet foccacia. Vi tittade på en bild och några av eleverna kände till den italienska brödet.)

Musen Medhi mumsar mat.

Igelkotten Isabella imiterar insekten.

Snigeln Sara sover i sin säng.

Nyckelpigan Nisa nyser nu.

När de sedan skulle skriva egna meningar blev det oftast meningar med tre ord. De meningar som vi skapar tillsammans ligger på en lite högre nivå än vad de flesta eleverna klarar av att skriva på egen hand. Det blir meningar att sträva efter och inspireras av. I min bokhylla står Natur och Kulturs Stora svenska ordbok, den tjockaste bok eleverna någonsin sett. I några fall fick vi ta fram och leta verb i den. Några elever ville titta i häftet efter fler djur som de kunde skriva om och rita.

Därefter var det dags att illustrera. De fem gemensamma djuren ritade vi tillsammans. Jag visade på tavlan och eleverna härmade.

Aktiviteten avslutades med att jag delade ut elevernas texter. De läste sina meningarna, klippte ut och limmade fast bredvid rätt bild. Här är två av elevernas texter:

Den här eleven som tidigare uttryckt att hen inte tycker om att illustrera, var nöjd med denna uppgift.

Med den här språkutvecklande övningen tränade eleverna på att skriva fullständiga meningar. Men syftet med aktiviteten var också att erbjuda en stödstruktur för de elever som har svårt att komma vidare i sitt tecknande. Det känns som att jag ofta tar för givet att elever ska tycka om att illustrera till sina texter. Det gör nog de flesta också med rätt stöttning. Som med all undervisning handlar det om att ge eleverna rätt förutsättningar.

Referens:

Teckningstips (2011) Lövgren E, Söderlund T

Välkommen åter snälla sol!

Efter påsklovet hade jag planerat ett vårtema i min nybörjarundervisning. Eftersom skolan tagit emot flera nyanlända elever från Ukraina veckorna före och efter påsk blev jag nu tvungen att stuva om i mitt schema och dela upp eleverna i två grupper (låg och mellanstadiet). Planen var att introducera temat med August Strindbergs dikt Välkommen åter snälla sol som finns i diktantalogin En bro av poesi. Men att låta en dikt skriven 1902 bli elevernas första möte med den svenska skolan, hur blir det? Med ord som nordanvinden, råg och sund? Det visade sig gå alldeles utmärkt. Texten innehåller även många vardagliga ord som vi stött på flera gånger sen dess och jag har kunnat referera till som t ex kind, bada och dansa.

Innan läsningen valde jag ut åtta bilder som jag visade eleverna. Orden hade jag även översatt till elevernas modersmål. Sedan högläste jag dikten och eleverna stöttades av bilderna och mitt kroppsspråk. Jag skrev sen orden på tavlan och de gav dem bilderna för att koppla rätt bild till rätt ord. Därefter fick de översätta till modersmål.

Vi läste dikten tillsammans om och om igen. Vi tränade på att hitta en rytm och eleverna härmade uttal och intonation. Jag skrev upp en vers i taget på tavlan och vi gjorde aktiviteten Ord som försvinner. En övning som går ut på att sudda ut ord allteftersom och till slut, efter mycket övande, kunde de läsa utantill med rörelser från mig som stöttning.

Efter att vi läst, tittat på bilder och översatt till elevernas modersmål var det dags att uppmärksamma diktens form. Där tog jag lärarhandledningen som Boglind och Nordlund skrivit till hjälp. De skriver bland annat om allitterationer. Att läsa upprepade gånger, uttala och träna på bokstävernas namn, var en övning som passade mina grupper bra. Vi uppmärksammade också rimparen.

Vi färgkodade texten tillsammans för att synliggöra allitterationer och rim.

Litteraturbanken kan man läsa mer om August Strindberg, få mer inspiration om hur man kan arbeta med dikten och lyssna på en uppläsning av Anna Nordlund.

Som en aktivitet efter läsningen fick eleverna reflektera kring frågan Varför är solen viktig? De skrev på modersmål och översatte till svenska. Det var intressant för mig att få syn på hur de nya eleverna uttryckte sig på sitt modersmål.

Jag hade inte ambitionen att gå djupare och låta eleverna läsa vidare om solens nytta, men dikten skulle kunna fungera utmärkt som en introduktion i no-undervisning i arbetet med olika energikällor.

Flera av de nya eleverna hade i kartläggningarna uttryckt att de tycker om att måla. De fick därför i uppgift att måla en bild inspirerade av dikten. Jag känner personligen stora begränsningar när det kommer till att entusiasmera och stötta de elever som är hämmade i sitt bildspråk. Men eleverna tog sig an uppgiften med lust och engagemang och jag blev återigen påmind om hur bra det kan bli när jag släpper på kontrollbehovet har tilltro till eleverna. Här är några av bilderna:

Den är eleven inspirerades av dikten genom att måla en flicka med röda kinder och en fiol.

Att lyfta in poesi i undervisningen behöver inte vara så svårt och märkvärdigt. Att läsa högt, känna rytmen och smaka på orden är en bra början. För att sedan fundera på innehållet och tillsammans prata om de tankar och känslor som dikten väckte hos eleverna. I vårt arbete med Välkommen åter snälla sol, blev elevernas modersmål en viktig resurs för att komma åt deras tankar. Men det var inte bara tekniken som var betydelsefull. Bilduppgiften blev också ytterligare ett sätt att uttrycka tankar och känslor.

Läsning på temat flykt

Internationella barnboksdagen 2/4 (H C Andersens födelsedag) firar vi med en läsvecka på Vikingaskolan. Förra året var temat flykt. Skolans bibliotekarie Madeleine och jag valde ut böcker som vi presenterade för lärarna. ”I undervisningen ska eleverna möta samt få kunskaper om skönlitteratur från olika tider och skilda delar av världen. I mötet med olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden” (Lgr 11). Ett år senare är temat skrämmande aktuellt. Här är böckerna vi valde att lyfta fram:

Flykten av Francesca Sanna

Men mamma är med oss och hon är aldrig rädd. Vi blundar och till slut somnar vi.

Mille och den stora stormen text Lena Arro och bild Sara Gimbergsson.

Mille och den stora stormen är en mer abstrakt bok på temat flykt, där finns ingen väpnad konflikt. De här två böckerna kan man läsa och jämföra med ett Venndiagram.

Systern från havet, text Ulf Stark och bild Stina Wirsén.

Sirkka måste resa ensam över havet när kriget kommer allt närmare hemma i Finland. I väster väntar Margareta och hennes familj. Boken handlar om vänskapen som växer fram mellan de två flickorna. Sirkka har en tyghund som heter Toivo. Det betyder hopp berättar hon.

  • Vad heter hopp på olika språk i klassen?
  • Hur skulle ett möte senare i livet mellan Sirkka och Margareta se ut? Skriv eller dramatisera.

Den långa, långa resan – text Rose Lagercrantz bild Ilon Wikland.

Texten är inspirerad av Ilon Wiklands flykt från Estland till Sverige under andra världskriget. Även här spelar hunden en viktig roll. De här två böckerna om andra världskriget kan man läsa och jämföra. Den långa, långa resan finns inläst på Sveriges radio, två avsnitt. https://sverigesradio.se/avsnitt/sagor-om-flykt-den-langa-langa-resan-del-1

Hassan och hans färger text Mary Hoffman bild Karin Littlewood

Sabelles röda klänning text Marina Michaelidou-Kadi bild Daniela Stamatadi.

Två böcker som handlar om att komma till ett nytt land. Även om texternas innehåll liknar varandra skiljer sig bildspråket åt. Läs, jämför och diskutera. Sabelles röda klänning finns inläst på Sveriges radio. https://sverigesradio.se/avsnitt/sagor-om-flykt-den-langa-langa-resan-del-1

Om du skulle fråga Micha av Viveca Sjöbren

Boken handlar om Micha som måste lämna sitt land för krig. Några förslag till skrivövningar:

  • Låt eleverna skriva till de uppslag som saknar text.
  • Boken har ett tydligt mönster “Om du skulle fråga Micha om […] så skulle han svara […]”. I do – Läraren skriver ett exempel. We do – läraren och eleverna skriver tillsammans. You do- Eleverna skriver på egen hand.

Den finns också på inläst på ur play https://urplay.se/program/212535-smasagor-om-du-skulle-fraga-micha med en lärarhandledning.

Åka buss text Henrik Wallnäs bild Matilda Ruta

En färgstark bok om flykt där illustrationerna säger mer än texten.

Använd bokens inlagor (insidan av bokomslaget) som stöd för samtal och skrivaktiviteter.

  • Förutspå vad du tror att boken kommer handla om. Vilka hinder kommer huvudkaraktären möta på vägen? Hur kommer berättelsen sluta?
  • Sammanfatta / återberätta berättelsen genom bilden.

Mina två filtar text Irena Kobald bild Freya Blackwood

Det här en mycket fin tvåspråkig bok (arabiska och svenska) om att komma till ett nytt land och lära sig ett nytt språk. Jag har skrivit mer om boken och förslag på samtalsfrågor och skrivaktiviteter här.

Två av allt text Rose Lagercrantz och bild Rebecka Lagercrantz.

En underbar kapitelbok om Eli och Lulis starka vänskap och kärlek som passar perfekt för högläsning på lågstadiet. Det finns också en välskriven lärarhandledning av Anki Källman och Anneli Wahlsten. https://www.bonnierforlagen.se/wp-content/uploads/2021/02/lh-tva-av-allt.pdf. Där fastnade jag särskilt för:

  • Skriv dikter (konkreta exempel finns i lärarhandledning).
  • Skriv prat- och tankebubblor till bilder.
  • Skriv Lulis brev till Eli.

Boken finns också att lyssna på som en serie i 5 delar på Sveriges radio. https://sverigesradio.se/avsnitt/1392384

Mitt käraste gyllene barn av Christina Wahldén.

En kapitelbok för mellanstadiet som Christina Wahldén har skrivit tillsammans med Kaja Finkler som var en av de judar i Polen som överlevde förintelsen som barn och kom till Sverige innan hon återförenades med släkt och flyttade till USA. Här finns en lärarhandledning skriven av författaren själv: http://www.rabensjogren.se/documents/Lararhandledningar/Mitt%20karaste%20gyllene%20barn.pdf

Efter läsningen kan man sedan lyssna på Historierummet om Irena Sandler som räddade fler än 2500 barn från ghettot i Warszawa under 2:a världskriget. Du kan också läsa om Irena Sandler i Godnattsagor för rebelltjejer av Elena Favilli, Francesca Cavallo.

https://sverigesradio.se/avsnitt/historierummet-irena-sendler

Mille och den stora stormen och Åka buss finns på Polylino skola.

Eva Lindström – årets ALMA-pristagare

Jag blev oerhört glad över nyheten att Eva Lindström utsetts till årets ALMA-pristagare. Det var med boken Alla går iväg (2015) som jag kom i kontakt med hennes författarskap för första gången.

Jag gillar humorn och de ofta överraskande vändningarna i boken. Frank är alltid ensam medan Titti, Palle och Milan är tillsammans. En dag går han hem och gråter rakt ner i en kastrull. Sen kokar han marmelad på tårarna. Nyfikna Titti, Palle och Milan har följt efter Frank och står och kikar in. Boken slutar med att Frank dukar upp med te, bröd och marmelad. Första gången jag använde boken i min undervisning var med en grupp nyanlända på lågstadiet. Vi pratade en del om det abrupta slutet. Ville Titti, Palle och Milan fika med Frank? Hur smakade egentligen marmeladen? Tänk om Franks marmelad gjorde så att de andra blev snälla? Vi enades om att trion ville fika med Frank och vi samtalade om vad som hände sen. Jag gav eleverna en skrivuppgift där de fick början Ja, vi vill fika med dig, säger Titti, Palle och Milan. När de fikat klart

Fler aktiviteter kring boken kan du läsa om här Sant eller falskt.

Jag rymmer

Jag rymmer är en väldigt rolig bok som börjar med Jag är i hagen. Här finns ingenting att göra. Jag har tråkigt. Ingen bryr sig om mej. Jag rymmer. Fåret hamnar till slut hos mården men samtidigt undrar han om de gamla kompisarna i hagen saknar honom. Mården och han bestämmer sig för att besöka den gamla hagen. Jag får lust att kliva fram och vinka. Men mården tycker att jag borde låta bli. Han känner en som vinkade en gång. Ja, vadå? Vad hände, frågar jag. Men han vill inte säja mer om det.

Hemma hos mården tar fåret det lugnt medan mården har fullt upp. En rymling jobbar inte. En rymling måste alltid vara på sin vakt. Jag arbetade med boken i en grupp i åk 2. Efter läsningen skrev jag en fortsättning på boken och eleverna fick arbeta med den i form av en springdiktamen. Jag frångick principen att det alltid ska vara en för eleverna känd text, men det fungerade ändå. Du kan läsa mer om det här.

Det finns många mössor i Eva Lindströms böcker. I hennes Hit med våra mössor! förstås, men även Frank i Alla går iväg och Alf i Jag tycker inte om vatten har mössor. Men ingen har så häftiga mössor som mården i Jag rymmer. Under läsningens gång ställde vi frågor till fåret, mården och hans fårkompisar och som en skrivaktivitet efter läsningen ville jag att vi skulle skriva ett brev till en av karaktärerna. Vi enades om vår favorit, mården.

I min fortsättning föreslog fåret att de skulle bygga en gunga tillsammans.

Därefter fick eleverna skriva ett brev på egen hand. En av eleverna valde att skriva till Jesus. En annan skrev på modersmål ett brev till sin mormor.

Olli och Mo

Mo bestämmer att Olli och hon ska åka på utflykt även om Olli inte vill. Just precis när Mo bromsar in vid ett fik är det dags att fika. När de fikat klart upptäcker Mo att hon glömt plånboken hemma så de blir tvungna att diska. En grupp i åk 1 samlade sammansatta ord och räknade olika föremål.

Olli och Mo kör sedan vilse trots att Olli tog med sig både kartbok och kikare. De stannar hos Maud som bjuder på fiskpinnar som hon steker på hög kant.

En annan grupp gjorde gjorde berättelsetärningar. Idén fick jag från ett blogginlägg av Marie Trapp. Eleverna illustrerade sex olika bilder från boken på en tärning som de sedan klippte, vek och limmade. Parvis samtalade de om boken genom att slå tärningarna och berätta om bilderna. En mycket språkutvecklande och uppskattad övning.

Här ser ni bland annat Ollis kikare, staplade koppar på hög, Olli och Mo i bilen och fiskpinnar på hög kant.

En annan bok jag har använt i undervisningen är Jag tycker inte om vatten. Du kan läsa mer här.

Jag är också väldigt svag för Lindströms illustrationer. Bilderna sträcker sig över hela sidorna och den milda färgskalan tilltalar verkligen mig. När jag läser listan av böcker som Eva Lindström gjort blir glad. Vi har många böcker kvar att upptäcka, mina elever och jag. Några som jag är extra nyfiken på är Min vän Lage, Bron och Ingenting är omöjligt för oss.

Då är jag glad

När jag vet att jag ska få en ny elev till min grupp för nyanlända, brukar jag ta en tur till biblioteket och låna böcker. Jag letar efter tvåspråkiga böcker eller bilderböcker på svenska som också finns översatta till elevens modersmål, (tex Bu och Bä-böcker) för tvillingläsning.

För några veckor sedan fick jag veta att två arabisktalande elever skulle börja hos oss. Böcker på arabiska brukar det finnas ganska gott om och till min förtjusning hittade jag en tvåspråkig bok som heter Då är jag glad, av Hiyam Abu Adas med illustrationer av Haya Halaw och översättning Bodil Forsberg Unenge. En bok med lagom mycket text och ett innehåll som passade gruppen. Veckan innan jag introducerade boken fick eleverna låna hem den för att läsa på arabiska och få förförståelse.

Jag började med att läsa på svenska och de två eleverna hjälptes åt att läsa högt på arabiska. Jag fick då en liten uppfattning av deras läsning på modersmål, vilket är viktig kunskap för mig. De andra eleverna lyssnade nyfiket eftersom det inte finns några andra arabisktalande elever i gruppen för tillfället. Jaget i boken berättar om vilka saker som gör honom glad. T ex äta mammas bröd med timjan och olivolja när det fortfarande är varmt, baka Eid-kakor tillsammans med farmor eller när han sittande på morfars axlar skakar olivträdet så att de sedan kan plocka oliver. Efter läsningen repeterade vi några fraser. Vad gör honom glad? Äta mammas bröd, dricka pappas te, baka kakor med farmor. Jag skrev på tavlan och pekade på bilder i boken.

Nästa lektion pratade vi om olika släktord som förekom i texten. Jag hade skrivit av texten, vi läste tillsammans och eleverna letade orden. Sedan pratade vi om sånt i texten som man kan äta eller dricka och eleverna letade dessa ord. De nya eleverna kunde peka på bilderna, säga orden på arabiska och på så sätt delta i undervisningen.

Därefter fick de arbeta på egen hand med sönderklippta meningar som varierade i längd, beroende på läsförmåga. De två nya fick sönderklippta ord från texten att sätta ihop för att sedan översätta till arabiska

Nästa pass repeterade vi innehållet och sen fick de eleverna parvis jobba med en läsförståelseövning som jag gjort utifrån texten. I den här övningen parade jag ihop en eleven som avkodar bra men inte har så utvecklad förståelse ännu med en elev som har förståelsen men inte är lite säker på avkodning. Det blev ett bra samarbete. De två arabisktalande eleverna fortsatte med att arbeta ord från texten.

Lektionen efter var det dags att skriva egna meningar om vad som gör oss glada.

Jag skrev en mening:

Jag blir glad när solen skiner och jag är ute på en promenad med min hund.

Tillsammans skrev vi:

Jag blir glad när jag spelar fotboll med mina kompisar.

Sedan fick eleverna skriva egna meningar.

Det är så häftigt att se eleverna skriva med anpassad stöttning. De nyaste eleverna kunde tack vare översättningsappen Say hi, förklara på arabiska vad de ville skriva och sen skriva av meningarna på svenska. Tack vare den här tvåspråkiga boken var det möjligt att inkludera dem på ett fint sätt och ge dem en bra start i svenskundervisningen.

Snögubbe tögubbe

I lärarhandledningen till En bro av poesi finns förslag på teman, bl a tema vatten. Förutom Trädet och skyn (som jag skrev om i förra inlägget) finns där tre andra dikter om vatten, däribland Hanna Lundströms Snögubbe tögubbe.

Snögubben känner sig sliten

Han droppar och näsan känns lös

I stuprännan rusar det vatten

Han minns hur det var när han frös

När vintern var frasig av rimfrost

När skaren var som diamant

När isen och skidspåren blänkte

Och mörkret var isande sant

”Jag tror att jag helst blir nåt annat”

så mumlar en gubbe av snö

Och då faller näsan av morot

i pölen av smältande snö

Den är också en av 10 dikter från En bro av poesi som animerats och finns på UR Play, Gestaltande dikter för barn. Det finns också en utmärkt lärarhandledning till alla filmer som du hittar här. Eftersom mina elever sedan i november pratat och sett fram emot den första snön, tänkte jag att den här dikten passade bra att läsa. Vi började med att titta på den animerade filmen.

Vi tittade en gång till och den här gången stoppade jag och förtydligade ord och fraser. Flera av de nya fraserna gestaltades på ett fint sätt i filmen (i stuprännan rusar det vatten, isen och skidspåren blänkte).

Sedan visade jag dikten med den fina illustrationen av Lotta Geffenblad. Vi gick en runda i gruppen där eleverna fick säga vad de såg i bilden. Därefter högläste jag texten och vi pratade om några fler nya ord som rimfrost och skare som jag förklarade med hjälp av andra bilder. Vi läste högt tillsammans och smakade på de nya orden.

Efter att ha fokuserat på innehållet, ville jag rikta uppmärksamhet till formen och rimorden. Det visade sig att det var ett nytt begrepp för samtliga elever. Jag började med att skriva upp orden katt och hatt på tavlan. Med min hjälp samlade vi fler rimord på tavlan. Sedan tittade vi på orden i dikten. Så småningom kunde eleverna hitta rimorden. Det blev tydligt att flera elever hade svårt att hålla isär ljud och stavning.

Utan uppmuntran från mig började eleverna jämföra snögubben med Alf i Jag tycker inte om vatten, av Eva Lindström, som vi läste ett par veckor tidigare, läs mer här. Det var roligt och intressant att de så naturligt jämförde texterna som vi tidigare tränat på med venndiagrammet ( Alf och trädet).

”Alf tänkte tillbaka till när det var vinter och han åkte pulka. Det gör snögubben också”. ”Både snögubben och Alf tycker om vintern”. ”Alf tycker inte om vatten. Det gör inte snögubben heller”. Vi tog fram boken och en elev bläddrade fram till sidan där Alf åker pulka.

Kan det här vara trädet i Tranströmers dikt?

En elev gör mig uppmärksam på kaninen som sitter mittemot snögubben.

Elev 1: Jag tror att han vill äta moroten.

Jag: Ok, jag tänker att kaninen kanske satt där och höll snögubben sällskap, som en vän.

Elev 2: Han kanske låtsas vara en vän för att han vill ha moroten. Eller så vill snögubben att kaninen ska få moroten. Han kommer ju att tappa den.

Under de här lektionerna har eleverna samtalat om en dikts innehåll och språk. De har kopplat tankar de fått till andra texter vi läst. De har givits möjlighet att använda språket för att tänka, kommunicera och lära, som det står i syftestexten i Lgr 11. Jag har möjlighet att genomföra den sortens undervisning i min grupp där alla elever är nya i språket. Men hur blir det när Lgr 22 träder i kraft, där andraspråksperspektivet i kursplanen för svenska som andraspråk har skrivits fram betydligt skarpare? Här är inledningen av syftestexten i Lgr 22. Texten i fet stil visar de nya formuleringarna:

Genom att undervisningen utgår från ett andraspråksperspektiv ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt svenska tal- och skriftspråk så att de får tilltro till sin språkförmåga och kan och vågar uttrycka sig i olika sammanhang och för skilda syften. Därigenom ska eleverna ges möjlighet att utveckla sitt svenska språk för att tänka, kommunicera och lära. Eleverna ska även ges möjlighet att utveckla olika strategier för hur man lär sig språk samt strategier för att stödja den egna kommunikationen. I undervisningen ska eleverna stimuleras att utveckla och uttrycka komplexa tankar utifrån sin kunskapsnivå och sina språkliga resurser. Kraven på språklig korrekthet ska relateras till oliks stadier i andraspråksutvecklingen och till den innehållsliga och tankemässiga komplexiteten. Det innebär att undervisningen ska ge eleverna rika möjligheter att kommunicera i tal och skrift på svenska, utan att det ställs för tidiga krav på språklig korrekthet.

Att sva-elever (även nyanlända) helt eller delvis undervisas tillsammans med elever som har svenska som modersmål är väldigt vanligt, så även på min skola. Frågan är hur en ensam lärare kommer att kunna ge sva-elever rika möjligheter till att våga uttrycka sig utan för tidiga krav på språklig korrekthet, så att de får tilltro till den egna förmågan?

Referens:

Lgr 22 Kursplan i svenska som andraspråk (2021) Skolverket

En bro av poesi

För ett par månader sen inledde jag ett poesiarbete i min grupp för nyanlända, åk 1-4. Efter en idé av Sara Persson (sva-lärare på Gunnebo skola i Västervik), bad jag eleverna ta med sig en dikt eller en sång på modersmål. En dikt som på något sätt betyder något. Det blev en mycket lyckad introduktion av dikttemat. Stolta och lite pirriga läste eller sjöng eleverna. Vi fick bland annat ta del av en sång om Semira på tigrinja, en dikt på serbiska om betydelsen av att hjälpa andra, en sång från Bröderna Grimmsagan Den modiga lilla skräddaren på spanska.

Lektionen efter var det äntligen dags att jobba med den otroligt fina En bro av poesi, med dikter i urval av Ann Boglind och Anna Nordlund och illustrationer gjorda av landets främsta barnboksillustratörer. Ända sen böckerna kom till vår skola i höstas har jag sett fram emot att använda den i undervisningen. Med ett omslag som väcker nyfikenhet, fantastiska illustrationer och ett brett urval av dikter, är det en bok som verkligen tilltalar eleverna.

Eftersom vi precis hade läst bilderboken Jag tycker inte om vatten (läs mer här), tänkte jag mig dikter på tema vatten. Tomas Tranströmers underbara dikt Trädet och skyn passade perfekt. Anna Sandler har i sin fantasifulla illustration fångat stämningen på ett fint sätt.

Jag använde mig av den utmärkta lärarhandledningen som finns att tillgå, skriven av Boglind och Nordlund. Där föreslogs att titta på första strofens rörelse och ljud. Tillsammans skrev vi upp orden som innehåller rörelse går, skyndar, skvalande, hämtar liv, har ett ärende. Ord som jag förklarade genom kroppsspråk, bilder och översättningar till elevernas modersmål.

Sen tittade vi på den andra strofen. Finns det någon rörelse där? Där hittade vi ord som innehåller motsatsen – upphör, stannar, stilla och väntan. Vi pratade om hur det låter och känns när det regnar och snöar. Vi körläste dikten och smakade på orden. Eleverna fick berätta vad de såg på bilderna vilka tankar de väckte. Varför har trädet robotarmar? Man ser att trädet tycker om vatten. Det är höst för att träden faller.

Nästa lektion presenterade jag ett Venndiagram för eleverna och förklarade att vi skulle jämföra Trädet i dikten Trädet och skyn med Alf i boken Jag tycker inte om vatten. Vi plockade fram bilderboken och vi började med likheterna.

  • vatten
  • hämtar liv – även om Alf inte tycker om att bada, är vatten viktigt för honom
  • snö, höst (löv som faller)
  • det finns känslor i bägge texterna
  • träd
  • barn
  • utomhus, träd
  • en ryggsäck finns med i bägge texterna
  • text och bild

Vi fortsatte med olikheter. Det bläddrades i boken. Eleverna studerade bilderna och jämförde med diktillustrationen. Vi läste högt ur boken och tittade på dikten igen, granskade orden. Det blev en mycket givande lektion ur ett språkutvecklande perspektiv. En kontextrik aktivitet med mycket stöttning i form av en grafisk modell och bilder och elever som interagerade med varandra.

Som avslutning fick eleverna i uppgift att illustrera trädet i ögonblicket när det börjar snöa. Här är några exempel:

Lektionen efter fortsatte vi med ännu en dikt på tema vatten, Snögubbe tögubbe av Hanna Lundström som också finns i En bro av poesi. Mer om det i ett annat inlägg.

Ann Boglind och Anna Nordlund har också skrivit artikeln Låt dikten komma till oss! Poesi och poesididaktik genom hela grundskolan (Skolverket 2021), en av texterna i Läsportalen (modulen Stimulera läsintresse). Det är en mycket intressant och inspirerande text som också innehåller konkreta tips på hur man kan arbeta med poesi. Det behöver inte vara så komplicerat menar författarna och förmedlar tre tips:

  • Betydelsen av att läsa högt med inlevelse och rytm.
  • Fundera över vad dikten har att säga dig.
  • Våga prata om de tankar, känslor som texten väcker.

Att använda poesi i undervisningen av nyanlända elever är mycket givande. På några få rader kan vi samtala om stora saker. Det är dessutom ett sätt att komma in i vår kultur samtidigt som de möter språkets rytm och satsmelodi, menar Boglind och Nordlund (2021). Att högläsa poesi är viktigt och samtalet kring dikten gör att eleverna blir medskapande läsare. Eget skrivande och möjlighet till att själv få skapa gör också poesin mer tillgänglig. Vi behöver inte förstå allt i dikten, det viktiga är att njuta av orden och bilderna.

”Dikter vill bli både hörda och sedda och det gäller att öppna sina sinnen för att ta emot dem. Öppenhet och nyfikenhet är det viktigaste i mötet med poesi, precis som i mötet med en annan människa” (2021 s.1).

Referens:

Boglind, Ann Nordlund, Anna (2021). Låt dikten komma till oss! Poesi och poesididaktik genom hela grundskolan Skolverket.

Jag tycker inte om vatten

Eva Lindström är en av mina absoluta favoriter bland svenska bilderboksförfattare. Jag har tidigare arbetat med Alla går iväg (Sant eller falskt), Jag rymmer! och Olli och Mo. När jag fick syn på hennes bok Jag tycker inte om vatten (utgiven 2010), påmindes jag om min nyanlända elev som en regnig morgon kom in i klassrummet och uttryckte hur mycket hen ogillade regn. Jag blev nyfiken. Som alltid finns humor i Lindströms böcker och intressanta, konstnärliga illustrationer. Boken inleds med dessa meningar:

Jag heter Alf. Jag tycker inte om vatten.

Bort med regn, sjöar, älvar, pölar, hav, diken, oceaner, bäckar, kärr, floder, simbassänger och åar.

Vi läser vidare om Alf som varken gillar att bada, paddla kanot eller fånga grodyngel. Frågor vi samtalar om:

  • Varför tycker inte Alf om vatten?
  • Han kanske var med om något läskigt när han var yngre?
  • Kan Alf simma?
  • Varför har han stövlar på sig när det är sommar?
  • Hur gammal är Alf?
  • Men hur kan han hata vatten, dricker han aldrig det?

Men Alf tänker på vintern med glädje. Han minns hur allt vatten stelnade och frös. Vi läser:

Nerförbackarna frös. Vi åkte och åkte och åkte och åkte och åkte och åkte och åkte och åkte och åkte och åkte och åkte och åkte och åkte och åkte.

I bilden lyckas hon fånga lyckokänslan av att susa ner för en backe med kompisar. Om och om igen. I vintras fick eleverna (när de var helt nya i landet och mycket ovana med snö), testa på att åka stjärtlapp nerför vår lilla kulle på skolgården. Något alla minns med glädje.

Förutom att samtala om innehållet behöver mina elever även få möjlighet att bearbeta språket och de nya orden både muntligt och skriftligt. För att de ska kunna ta till sig undervisningen behöver de rikligt med stöttning. Jag har förberett bilder till de olika ämnesspecifika orden om vatten. Efter att vi första tittat på bilderna och orden tillsammans, fick de parvis para ihop bild och ord.

Parallellt med arbetet med boken har vi också jobbat med att jämföra storlek, som en del i ett arbete med centrala matematiska begrepp. Då kom jag på idén att använda bilderna och träna på orden samtidigt som eleverna fick använda fraserna.

Frasen större än var en utmaning för samtliga elever. När man dessutom lägger till större än en, blev det extra krångligt.

Efter läsningen fick eleverna i uppgift att formulera meningar som de tycker om och inte tycker om.

Vi fortsatte arbetet med boken med att läsa två dikter på tema vatten. Tomas Tranströmers Trädet och skyn och Hanna Lundbergs Snögubbe Tögubbe. Dikter som vi sedan jämförde med Eva Lindströms bilderbok. Mer om det i ett annat inlägg.